Kapitel 129
Kategori: Stammen Icylake
Måndagmorgon och termin nummer två skulle börja. Även Zucchini tyckte att måndagsmorgonar var jobbiga, och idag var det värre än vanligt. Han kom in i köket för att slänga i sig något att äta och såg att en rumskompis till honom dött!
Liemannen stod och predikade ett bra tag. Zucchini, som var en fegis, tuppade av på det hårda köksgolvet. När han väl vaknade hade han ont överallt, sörjde sin rumskompis men var ändå tvungen att gå till skolan. Han vägrade att missa en enda skoldag.
"Hej... Jag har inte sett dig här. Sover du över hos någon eller?"
Karri berättade att hon var deras nya rumskompis. Hon kom så tidigt imorse och ville inte väcka någon för att presentera sig. Karri brände pannkakorna rejält men frågade ändå om Zucchini ville äta frukost med henne.
"Alltså förlåt. Så klantigt!! Jag tänkte ju bjuda er nya rumskompisar på pannkakor också bränner jag dem. Du behöver inte äta upp dem..."
"Det är okej! Det var inte alls så farligt!" Protesterade Zucchini medan han tvingade i sig resten av pannkakorna på tallriken.
Det var som att livet började återta sin vanliga form efter den dagen. Karri var verkligen en supertrevlig tjej. Inte bara ofattbart snygg! De träffades alltid i köket vid samma tid och åt frukost varje dag efter det. Zucchini visste inte om det var något mellan dem... De hade bara snackat som kompisar, dessutom blivit bra kompisar.
Han tog chansen och gav henne en vacker bukett med vita rosor en kväll några veckor senare.
