Kapitel 31
Kategori: Stammen Icylake
Det brann på gården. Rökmolnet täckte nästan hela huset och ner föll stora meteoriter. Apple stod på avstånd och iakttog alltihopa. Vilken fantastisk känsla. Att se allt brinna!
Men det var inte huset som brann. Två zombies hade träffats av meteoriterna, och en stor grop låg precis vid ingången som den största meteoriten skapat. Olive tittade ut genom de stora glasrutorna och ringde direkt brandkåren.
"Ni måste komma hit nu!! Jag vet inte vad som har hänt, men jag ser inte min dotter och det brinner över hela gården!!!"
Arbetet tog hela natten för brandmännen. En brännskadad zombie vacklade iväg och Apple var fortfarande inte sedd. Olive satt och grät inomhus. Brandmännen hade inte hittat något tecken av henne efter branden. De trodde att hon kanske sprungit iväg. Det var en vanlig reaktion vid fara, förstås. Men hon kände Apple. Hon skulle inte bli rädd för något sådant här.
Tre dödsfall. Ett visade sig faktiskt vara en familjemedlem...
Cleo stod och skrek inomhus. Bell hade träffats av meteoriterna. Cleos bästa vän och ständige lekkamrat var borta. Olive sjönk ihop på golvet då hon såg kattkroppen ligga på gården en bit bort. Hon tog upp Cleo i famnen och hoppades på att Apple levde och skulle komma tillbaka snart.
Flera timmar senare i gryningen kom Apple hem.
"Mamma, jag är hemma nu! Jag såg Bell. Jag menade inte att... Det var en olycka. Jag hade ingenting med det här att göra, bara så du vet. Jag har adopterat en ny kattunge."
Apple kunde inte vara ond mot djur. Hennes mamma hade inte lång tid kvar. Hon ville varken se Olive eller Cleo förkrossade.
Olive döpte den lilla hankatten till Ceasar och försökte komma över Bells bortgång. Det var svårare än att komma över Xeep. Som tur var bekantade sig Cleo och Ceasar med varandra fort. Var katterna glada kanske hon kunde vara glad?
