Kapitel 25
Kategori: Stammen Icylake
Plötsligt fick Xeep nog av Apricot. Han stod inte ut med hon var ond. Att Apple, hans egen dotter, också blivit ond verkade han ignorera.
"Usch, du är verkligen överallt och du ser så hemsk ut! Du förpestar vårt hem av att gå runt och vara så elak! Du har varit så elak mot din syster och det är något jag aldrig kommer förlåta dig för."
Apricot sa ingenting. Hon bara skrattade lågt och avskräckte sin styvfar med sin onda blick. Som om hon brydde sig om honom? Han skulle tillbaks till sin planet - och stanna där för gott.
Apple var en alien, men hon hade inte fått de typiska dragen som sin far. Att Apple var ond var inte något som märktes så tydligt. Hon smed mest planer i sin ensamhet. Under en cykeltur på den isiga vägen i byn kunde hon planera en hel del. Att vara nära sin syster kunde aldrig sluta bra.
Det hade varit en lång kväll. Apricot var inte det minsta intresserad av skolan, men hon var dödstrött. Så hon gick och lade sig i alla fall. Det var ett rent helvete att hon skulle behöva dela rum med Apple. Men åtminstone hade de fått rummet renoverat, och det kändes helt okej. Uthärdligt.
Apple gick dessvärre inte och lade sig på länge. Hon var ute och byggde alien-snögubbar hela natten.
Apple var en alien, men hon hade inte fått de typiska dragen som sin far. Att Apple var ond var inte något som märktes så tydligt. Hon smed mest planer i sin ensamhet. Under en cykeltur på den isiga vägen i byn kunde hon planera en hel del. Att vara nära sin syster kunde aldrig sluta bra.
Det hade varit en lång kväll. Apricot var inte det minsta intresserad av skolan, men hon var dödstrött. Så hon gick och lade sig i alla fall. Det var ett rent helvete att hon skulle behöva dela rum med Apple. Men åtminstone hade de fått rummet renoverat, och det kändes helt okej. Uthärdligt.
Apple gick dessvärre inte och lade sig på länge. Hon var ute och byggde alien-snögubbar hela natten.
