Kapitel 94
Kategori: Stammen Icylake
Födelsedagarna kom på löpande band. Melon kände att de firade henne själv lite också. Imorgon skulle hon äntligen gå tillbaka till arbetet! Hon skulle försöka allt hon kunde för att rätta till all ledighet...
Kiwi var bedårande i sin blommiga hatt! Melon visste inte vart det mörka dragen kom ifrån. Alla tre barnen hade mörkt hår, svart. Hon hade ju bara varit med ljusa män. Och inte många män alls för den delen... En idiot och sedan kärleken i hennes liv. Det var väl helt okej. Att ha gjort ett misstag? Pear blev då allt annat än ett misstag, fastän det var med Walter.
Kiwi var god och klumpig. Det var alltså Pear och Kiwi som hade blivit goda. Men Melon lade inte alltför stor vikt vid det. Grape var visserligen liten än, men han var ett så fint barn. Hon trodde gott om alla och framför allt sina barn. Grape var hennes son, klart han var god! Han hade lika bra förutsättningar som de andra syskonen.
"Ut ur mitt rum!! Här ska inga småungar vara!"
"Men Pear, det är ju dina syskon... De lekte här inne. Är inte det okej?"
"NEJ. Det är MITT rum!"
Melon visste att hon var tvungen att ha överseende. Han var grinigast i familjen och dessutom var han bara några dagar ifrån tonåring. Hon tog ett barn under varje arm och gick ut. Hon sneglade mot Pears skrivbord och han hade inte gjort läxorna idag heller.
Så var Pear inte ett barn längre, utan tonåring! Som straff för att han inte skötte sig i skolan fick han sitta barnvakt åt sina småsyskon medan Melon och Jamie var ute och roade sig. De hade roat sig alldeles för lite under allt slit med barn och jobb. Pear suckade och önskade att han kunde vara ute med gänget istället.
Han hade slängt alla läxorna i papperskorgen. Om mamma och pappa inte såg dem trodde de att han hade lämnat in dom i skolan. Men han sket väl i skolan. När de jobbiga småsyskonen äntligen somnat satte han sig vid datorn och spelade Sims. Men det gick så dåligt, för de dog hela tiden. Hur mycket sämre kunde kvällen bli?!
"Men Pear, det är ju dina syskon... De lekte här inne. Är inte det okej?"
"NEJ. Det är MITT rum!"
Melon visste att hon var tvungen att ha överseende. Han var grinigast i familjen och dessutom var han bara några dagar ifrån tonåring. Hon tog ett barn under varje arm och gick ut. Hon sneglade mot Pears skrivbord och han hade inte gjort läxorna idag heller.
