Kapitel 88
Kategori: Stammen Icylake
"Du måste gå NU! Jag har inte bjudit hit dig."
Men Walter hade redan gått lös på baren och tog sig knappt ut ur hemmet.
"Dags att gå nu, Walter. Vad har du för oklart med Melon? Gå härifrån!"
Melon försökte hålla humöret uppe och fortsatte öppna presenter. Hon tittade upp mot den mörka killen i skägg som precis hade bett Walter att dra. Vem var han? Walter verkade i alla fall lyssna på honom, mumlade något ondskefullt och gick sedan därifrån. Carrot slängde en förstående blick åt Melon.
Marley kändes pålitlig. Hon började berätta om honom, hur de just hade fått barn och han hotat med massa ondskefulla saker. Att Melon aldrig skulle kunna vara med en ondskefull sim. Det går emot alla hennes principer.
"Jag förstår. Säg till om du vill snacka någon gång. Eller ta en kopp kaffe! Det kan inte vara lätt att vara ensam med ett barn sådär."
Gästerna hade åkt hem, bjudna som oinbjudna. Melon nattade sin lille son som hon redan älskade över allt annat. Han verkade må bra och det var huvudsaken! Att Melon hade otur, det hade kanske göra med att hon var en nolla... Hon suckade och gick och lade sig.
"Walter, du måste sluta ringa mig! Hör du det?! Det spelar ingen roll att det är din son också, du är en ond människa och du kommer aldrig i närheten av honom igen! Nästa gång ringer jag polisen!"
Walter hade ringt och hotat henne varvat med kärleksförklaringar ända sedan festen. Men nu fick det vara nog. Hon ringde Marley och han bjöd över henne.
De stod och pratade i hallen. Melon kände sig ledsen och Marley var en bra tröst. Hon kände sig desperat och sträckte sig fram för en besvarad kyss. Bara det att Melon inte visste att Marley hade fru och barn... Som dessutom var hemma! Melon tog chockat ett steg bakåt. Hon fattade ingenting.
Walter hade ringt och hotat henne varvat med kärleksförklaringar ända sedan festen. Men nu fick det vara nog. Hon ringde Marley och han bjöd över henne.
