Kapitel 77
Kategori: Stammen Icylake
Klockan var fyra på morgonen innan en skoldag. "Men vad gör du kvar här?! Har inte mamma och mamma bett alla gäster att fara? Gå ut från vårat rum!"
Melon, som var en god sim, tog sällan ton. Men nu fick det räcka. Hon skällde ut gästen efter noter! Sömnen var nog komplicerad för henne med. Carrot tittade sorgset på stereon. Som flugan på skithögen var det dessutom popmusik hon slagit på.
Melon kunde inte somna om och gick upp. Vilken röra! All god mat var rutten och blod var det som fick duga. Hon höll på att trilla av stolen då plötsligt hennes gammelmormor Olive uppenbarade sig och svimmade mitt på köksgolvet. Kunde inte det här kaoset sluta snart?!
Pomegranate roade sig med allt möjligt om dagarna. Hon hade ätit en geleböna från det magiska trädet och blivit en Avatar. Med öronen och alltihopa trivdes hon riktigt bra! Hon spatserade stolt runt i huset med sin nya, temporära hudfärg.
Melon ville lära sig att laga mat. Hon var less på blodet och tyckte om vanlig mat alldeles för mycket. Det var ju ingen annan som lagade mat här i huset, så ville hon ha fick hon allt ta och lära sig själv... Det gick sådär. Hon svettades av panik, och inte bara för att de varma mackorna brändes vid. Hon hade en dejt ikväll!
Melon hade sagt att hon kunde laga middag till dem. Bara typiskt att hon brände maten... Roberto tyckte att det smakade gott ändå, märkligt nog. *Han måste alltså verkligen tycka om mig!* Tänkte Melon för sig själv.
Innan Roberto skulle gå följde Melon ut för att ta frisk luft. Det var stjärnklart och frost på alla träden. Väldigt romantiskt... De kysstes adjö och Melon var som på moln!
