Kapitel 74
Kategori: Stammen Icylake
Carrot var så trött efter födelsedagsfesten. Hon hade stannat uppe hela förra natten, och hon kunde förstås inte sova på dan då hon var i skolan... I alla fall inte märkbart. *Vilken vampyr jag är...* tänkte hon bittert och somnade i deras nya rum.
Alla gäster hade inte åkt hem. Melon stod och dansade och pratade med älvan, som var utklädd till en robot, i flera timmar. Det var så inspirerande att träffa en älva! Melon kände direkt att hon hade fått ett kall i livet. Hon skulle bli en älva.
Nästa morgon var de båda tvillingarna dödströtta. De tittade utslagna på varandra och undrade om det var såhär att vara tonåring. Trött varje morgon? De visste att vampyren i dem skulle växa sig starkare och starkare, och som vi vet är vampyrens dygn belagt på natten.
"Mamma... Finns det någon väg att... Sluta vara vampyr?"
"Men vad är det du säger?! Nej nej! Du är född vampyr och det är så det är!" Pomegranate tittade bestört på sin dotter. Nästan sårat.
"Förlåt mamma, men jag trivs inte... Jag har aldrig känt mig rätt som vampyr. Jag vill kunna vara ute på dagarna, leva ett normalt liv, äta riktig mat!"
"Men vad är det du säger?! Nej nej! Du är född vampyr och det är så det är!" Pomegranate tittade bestört på sin dotter. Nästan sårat.
"Förlåt mamma, men jag trivs inte... Jag har aldrig känt mig rätt som vampyr. Jag vill kunna vara ute på dagarna, leva ett normalt liv, äta riktig mat!"
Pomegranate tittade länge på sin dotter. Hon ville dem deras bästa. Hon skulle aldrig älska någon av dem mindre pga deras val i livet. Även om det innebar att sluta vara vampyr...
"Jag vet faktiskt inte Melon. Jag tror att det ska gå. Men du måste fundera på det lite till. Hela familjen är ju vampyrer... Du lämnar något helt fantastiskt bakom dig."
Carrot å ena sidan skulle aldrig för något i livet fundera i andra banor. Det var en pina att vistas utomhus på dagen. Bara att gå till skolbussen var svårt. Vilket ledde till att hon skolkade ibland...
