Kapitel 73
Kategori: Stammen Icylake
"Mamma. Jag råkade bygga en snögubbe som såg ut som en lieman... Carrot blev ledsen. Det var inte meningen!"
Pomegranate kramade om sin dotter. Hon sa att det inte gjorde någonting. Alla hanterade förlust på olika sätt. Melon sa att hon ville att mamma började må bra. Pomegranate tittade på henne och sa att hon inte skulle tänka på det. De skulle ju snart fylla år!
Pomegranate kramade om sin dotter. Hon sa att det inte gjorde någonting. Alla hanterade förlust på olika sätt. Melon sa att hon ville att mamma började må bra. Pomegranate tittade på henne och sa att hon inte skulle tänka på det. De skulle ju snart fylla år!
Så var det kalas igen. Tvillingarna stod vid varsin tårta, alldeles förväntansfulla. Pappa Zakaria var på plats. De hade en bra relation till honom fastän de inte bodde tillsammans. Att bli tonåring var ett stort steg. Carrot hade redan känt av hormonerna. Melon bad en tyst bön om att hon inte ville få finnar.
Tadaa! En vampyrisk tonåring var det här. Med isblå ögon som nästan var vita. Carrot var nu en slabbig lättsovare, som var vegetarian och familjeinriktad.
Färgglada Melon, med alvöron som sin mor! Hon tyckte livet var alldeles för tråkigt utan färg och tittade runt omkring sig... Inte mycket färg här inte. Melon var en god bokmal, virtuos och tyvärr... en nolla.
Zakaria fångade en av sina döttrar i en kram.
"Vad vacker du är Carrot! Inte så olik mig heller, eller hur?!"
Carrot tyckte hennes pappa betedde sig lite väl pinsamt... Visst, hon var familjeinriktad, men hon var fortfarande tonåring och behövde sitt space.
