Sims by Skogsraah ◊

Legacys & Historier

Kapitel 66

Kategori: Stammen Icylake

 
Pomegranate var inte ensam. Hon visste inte hur många gånger hennes hjärta hade hunnit krossats för Chloes skull, men det läkte snabbt ihop av hennes älskade barn. Att få ta hand om dem, mata dem, ja till och med byta blöjor. Inget gick upp mot att få vara med de små. 


 

Tvillingarna växte så det knakade. Pomegranate var så stolt över sina små guldklimpar och bjöd in till födelsedagsfest. Chloe hade gått med på att komma. Hon ville ju trots allt titta på det små...

 

Pomegranate stod i badrummet och tvättade bort tårta från Carrots ansikte. 

"Hej... De är helt underbara, barnen. Får jag hålla i henne?"

Chloe såg rödgråten ut. Pomegranate förstod att det var jobbigt för henne också. De älskade varandra, de visste hon. Chloe hade haft sina utbrott på henne, men inte utan anledning. Pomegranate kunde vara så klumpig... Den enkla vägen ut var inte alltid den bästa.


 
Chloe stannade kvar tills alla gäster gått. Carrot och Melon satt och lekte med sina nya leksaker. Pomegranate och Chloe stod och tittade på. Fastän de båda var ledsna kunde de inte annat än le åt de små. Det hade blivit sent och Pomegranate undrade om hon ville vara med och lägga dem. Det ville hon. Men så fort de hade nattat tvillingarna klart gick Chloe mot hallen.

"Men.. ska du gå? Vill du inte stanna över natten? Vi behöver inte ens sova i samma rum. Jag tycker att tvillingarna är lika mycket dina som mina, oavsett vad som händer. Du får vara med dem hur mycket du vill."

"Jag måste få tid att tänka. Jag vill att det ska funka. Jag vet att det gör det, innerst inne. Men jag måste kunna lita på dig. Du måste kunna vara öppen med mig, om allt."
 

Pomegranate höll på att svimma. Tvillingarna hade hållt henne uppe hela dagen, då hon skulle ha sovit. Äntligen började Melon bli trött. Vilken lättnad.

 
Hon fantiserade om hur underbart livet skulle vara om hon bara hade Chloe som kunde hjälpa till. Ja, vilken hjälp som helst egentligen. Hon behövde tid att återhämta sig. Och massor av blod.
 
 
 
Kommentera inlägget här: