Kapitel 59
Kategori: Stammen Icylake
Efter en hel vecka av lycka med Chloe fick de sina betyg. VG! Pomegranate var jättenöjd! Chloe såg dock mer besviken ut. Hon gav henne en kram och lovade att det skulle lösa sig.
"Visst vet du att jag åker hem imorgon? Jag vill inte lämna dig, men jag har saker att sköta hemma... Jag har förstört så mycket här på universitetet ändå." Pomegranate tänkte på alla hjärtan hon krossat. Det var ju inte meningen, men hon antog att det kunde bli så ändå.
Chloe såg ledsen ut och lovade att hon skulle komma och hälsa på hemma hos Pomegranate så fort hon bara fick chansen. "Jag vill inte vara utan dig. En enda sekund. Jag ska ta och ordna mina betyg, sen kan jag komma till dig? Jag kanske till och med... Kan stanna?"
Chloe såg ledsen ut och lovade att hon skulle komma och hälsa på hemma hos Pomegranate så fort hon bara fick chansen. "Jag vill inte vara utan dig. En enda sekund. Jag ska ta och ordna mina betyg, sen kan jag komma till dig? Jag kanske till och med... Kan stanna?"
Pomegranate låg tätt intill Chloe hela natten. Hon ville inte släppa taget tills dess att hon var tvungen. "Jag älskar dig Chloe", viskade hon och ville också att hon skulle stanna med henne i Dragon Valley.
Det var en regnig examensmorgon. Något galet hände och Pomegranate fick inte ens ta på sig sina examensdress. Det blev inte alls bättre av att hon kände sin mammas närvaro i bakgrunden. Hon stod bara och iakttog Pomegranate. Ett kyligt grattis slank ur henne, innan de var tvungna att åka hem tillsammans.
Pomegranate kastade sig ur bilen och sprang till datorn för att kolla om Chloe loggat in i chatten. Hon sa att de kunde höras där tills vidare.
"Jaha Pomegranate. Du vet att jag håller ögonen på dig. Det är ingen idé att du ens försöker vara varsam, jag kommer.."
"Mamma, sluta nu!" Pomegranate avbröt henne.
"Jag är trött, jag har skiljts från min älskade flickvän och jag klarar inte av att vara på min vakt hela tiden!! Du är min MAMMA. Du är gammal och du kommer inte leva för evigt! Lämna mig ifred så lämnar jag dig ifred! Du kanske är ond, men jag kommer göra vad jag kan om du attackerar mig. Bara sluta. Jag orkar inte vara rädd för dig."
"Jaha Pomegranate. Du vet att jag håller ögonen på dig. Det är ingen idé att du ens försöker vara varsam, jag kommer.."
"Mamma, sluta nu!" Pomegranate avbröt henne.
"Jag är trött, jag har skiljts från min älskade flickvän och jag klarar inte av att vara på min vakt hela tiden!! Du är min MAMMA. Du är gammal och du kommer inte leva för evigt! Lämna mig ifred så lämnar jag dig ifred! Du kanske är ond, men jag kommer göra vad jag kan om du attackerar mig. Bara sluta. Jag orkar inte vara rädd för dig."
Pomegranate var verkligen trött. Det var skönt att vara hemma i sitt eget rum. Bara hon kunde slippa sin mammas hot. Skulle det verkligen vara såhär? Hela livet hade hon gått och varit rädd för sin egen mamma. Aldrig hade hon råkat illa ut heller. Hur gick det ihop?
Det var nog bara bäst att bara ignorera alltihopa. Sömn skulle nog hjälpa. Och tankarna på Chloe. Snart skulle hon vara här! Med henne, för evigt!
