Kapitel 56
Kategori: Stammen Icylake
Dagarna på campus fortsatte som de börjat. Fler och fler tjejer blev vampyrer, och de verkade gilla det. Ryktet spreds och tillslut köade tjejerna för att även de få evigt lev, och att få uppleva smärtan tillsammans med njutningen som förändrade allt de tidigare kände till.
Pomegranate kände sig som en vampuyrgudinna. Ja, hon var nog en! Hon behövde inte längre smöra in sig. Vissa bönade och bad. Pomegranate skrattade vänligt och njöt av att dessa skönheter bad henne om det hon ville göra allra mest, suga deras blod. Extra hett och extatiskt blev det med blondinen i glasögonen. Hon hade alltid haft något för blondiner. De fortsatte inne på hennes rum sen. De båda var alldeles för inne i deras heta, gemensamma blodbad för att kunna göra något annat.
Pomegranate lärde sig snabbt och hade inga svårigheter för att plugga. Men det hade blivit lite för många heta möten och lite för mycket berusning på blod så att till och med hon hade halkat efter. Det var dags för tenta och det knöt sig i magen på henne. Det här kunde bara inte gå bra...
Fan, hon fick underkänt. Hon, som var vampyr. Hon borde klara sig extremt bra i skolan!
"Alysson! Hur gick det för dig?"
"Ska väl du skita i."
"Men kom igen... Måste vi ha det såhär? Du vet att du inte kan motstå mig och jag vet sannerligen att jag inte kan motstå dig. Vi kan väl snacka lite om det, kanske plugga tillsammans. Vi kan ta det lugnt för en gångs skull, lära känna varandra på riktigt. Vad säger du?"
Pomegranate hade haft en jättemysig kväll med Alysson. Alysson hade lättat på sitt humör lite och erkände officiellt att hon älskade att vara vampyr. Hon var Pomegranate tacksam, men hon var rädd att de höll på att utveckla ett litet för starkt band till varandra.
"Jag vet att du inte bara vill vara med en tjej, och jag vill inte bli för fäst vid dig. Du gjorde ju mig såhär, det är något speciellt. Känner du inget starkare för mig?"
Pomegranate hade inte riktigt velat fortsätta den konversationen. Hon reste sig hastigt och sa att hon var tvungen att sticka till biblioteket och plugga. Hon satte sig med en bok i tystnaden. Alysson var inte ensam om att känna det här bandet till henne. Hon hade rent fysiskt, och psykiskt väckt det här hos alla de andra också. Hon hörde att de hade bråkat sinsemellan. Hon var glad att de tog ut det över varandra och inte henne, i alla fall!
Fan, hon fick underkänt. Hon, som var vampyr. Hon borde klara sig extremt bra i skolan!
"Alysson! Hur gick det för dig?"
"Ska väl du skita i."
"Men kom igen... Måste vi ha det såhär? Du vet att du inte kan motstå mig och jag vet sannerligen att jag inte kan motstå dig. Vi kan väl snacka lite om det, kanske plugga tillsammans. Vi kan ta det lugnt för en gångs skull, lära känna varandra på riktigt. Vad säger du?"
Pomegranate hade haft en jättemysig kväll med Alysson. Alysson hade lättat på sitt humör lite och erkände officiellt att hon älskade att vara vampyr. Hon var Pomegranate tacksam, men hon var rädd att de höll på att utveckla ett litet för starkt band till varandra.
"Jag vet att du inte bara vill vara med en tjej, och jag vill inte bli för fäst vid dig. Du gjorde ju mig såhär, det är något speciellt. Känner du inget starkare för mig?"
Pomegranate hade inte riktigt velat fortsätta den konversationen. Hon reste sig hastigt och sa att hon var tvungen att sticka till biblioteket och plugga. Hon satte sig med en bok i tystnaden. Alysson var inte ensam om att känna det här bandet till henne. Hon hade rent fysiskt, och psykiskt väckt det här hos alla de andra också. Hon hörde att de hade bråkat sinsemellan. Hon var glad att de tog ut det över varandra och inte henne, i alla fall!
