Sims by Skogsraah ◊

Legacys & Historier

Kapitel 55

Kategori: Stammen Icylake


Pomegranate gillade inte konflikter. Hon försökte le oskuldsfullt och föreslog att hon kanske ätit något dåligt helt enkelt. Sedan blev hon räddad av skrik på nedervåningen. 

"DET BRINNER!!! Vad ska vi göra?!?!"


Jaha, ännu några kvinnor att rädda. Pomegranate suckade, men roades av att de hysteriska tjejerna. Hon hoppades på att de kanske skulle klä av sig i värmen. En ganska harmlös tanke, visst? Pomegranate var modig och hade inga problem med elden. Hon gillade elden och skulle troligtvis ha stått och tittat på eldsvådan med ett leende på läpparna om det inte vore för all hysteri. Hon lyckades släcka elden helt själv och tog tacksam emot berömmen som kom efteråt.
 
 

I slutet av en omtumlande dag bestämde Pomegranate sig för att dekorera sin del av rummet lite. Hon hade fått med en hel del simdaler hemifrån, hennes pappa var så snäll. Hon hade velat vila på en altarsäng så länge hon kunde minnas. Hon visste att det skulle vara något speciellt. Det var det också. Hon sov som en levande död hela natten, vilket hon ju på sätt och vis redan var.


 
Hon och en klasskompis bestämde sig för att gå till biblitoteket under skoltimmarna för att undersöka en grodas fysiologi bättre. Det blev rätt tråkigt efter ett tag, och till Pomegranates stora förvåning överföll klasskompisen henne i ett långt hångel. 

"Jag hoppas du var lagd åt det hållet. Jag har nog spanat in dig. Du verkar göra något speciellt med de andra tjejerna... Jag är lite intresserad av vad du gör..."
 
 
 
Självbelåtet försökte hon härda ut sista lektionstimmen i solen. Varför kunde de inte vara inomhus för? Hon petade och studerade benranglet i vad som kändes som en evighet, tills hon fick en känsla av att hon skulle brinna upp på riktigt. Paniken spred sig i hela kroppen och hon sprang hem fortare än en vampyr någonsin sprungit.

 
 
 
 Pomegranate kom hem till att finna hennes korridorvän och byte, så att säga, på altarsängen! Hon drog fram sin megafon, tog ett djupt andetag och skrek allt vad hon kunde. Allyson vaknade med ett ryck.

"Vad händer?!?! Vann jag tävlingen?! Åh är det du. DU, som har mycket att förklara för mig. Jag är en VAMPYR, tänker du ignorera mig i all evighet? Varför gjorde du mig sån här?! Skyll dig själv att jag tar din säng."
 

Pomegranate skrattade och gav henne en kyss. Hon gjorde inget motstånd. Pomegranate visste att Allyson gillade, vampyr eller inte. Hon låste dörren och fortsatte kyssa henne.


Kommentera inlägget här: