Kapitel 116
Kategori: Stammen Icylake
Så var de äntligen hemma! Det tog inte många timmar som tur var. De var hemma med en sprillans ny son. Han fick heta Zucchini och hade fått sin mammas hudfärg. Grape var hur stolt som helst och oron var helt och hållet borta.
Kärleken bara växte till Sabina. Om det ens var möjligt. Hon var så glad, underbar ängel som gått rakt in i hans liv. Det kanske var ödet att det var hon som alltid skulle servera honom på krogen? Han trodde det. Såhär tur kunde man väl inte bara ha hur som helst. De tittade på deras vackra son och brast båda upp i stora leenden.
Papaya brukade vara inne och titta på sin lillebror när han sov. Zucchini var så liten. Men hon förstod att han behövde vara ifred, och att hon kanske ibland var lite för högljudd för att vara i samma rum som honom. Hon hittade snabbt nya intressen. Som att tina upp zombies med hårtork, som förfrusit bakom hennes fönster!
Det dröjde inte länge tills Zucchini vuxit upp och Sabina blivit gravid igen! Zucchini var ett väldigt snällt litet barn. Hon tyckte att han påminde om sin Grape så mycket. Fastän utseendena skilde dem åt. Hon försökte göra sitt bästa i att ta hand om honom hemma.
Hon hade ändå inga planer på att gå tillbaks till att servera. Hon njöt av varje minut hemma med barnen! Åtminstone för det mesta.
Sabina passade på att bekanta sig med flygeln. Hon hade spelat mycket piano när hon var liten, och varit duktig på det. Men livet hade kommit ivägen. Hon hade ärligt talat inte haft någon bra barndom alls och pianot hade de tids nog varit tvugna att sälja. Det var härligt att spela igen! Resten av graviditeten var hon som klistrad vid den fina, dyra flygeln.
