Kapitel 112
Kategori: Stammen Icylake
Grape var för snäll för sitt eget bästa. Han var alldeles för snäll och hade nu blivit rädd för mamman till hans dotter. Han kände att han genomgick en inre kris... Egentligen ville han inte lämna Papaya ensam med Wita, men han klarade inte av att vara hemma just nu.
Han åkte hem till Melon direkt efter jobbet. Han såg helt sliten ut när han kom fram.
"Men Grape! Vad är det? Det ser inte ut som att du sovit på flera dagar!!"
Grape berättade allt om Wita. Om att de just fått ett barn. Att han hade blivit pappa! Han borde vara den lyckligaste i hela världen, men istället är han rädd för sin ostabila flickvän. Grape frågade om han fick sova över, och det fick han.
Han bävade för att åka hem nästa morgon, men han var tvungen att tänka på sin dotter. Det hade inte ens hunnit ljusna. När han kom upp på övervåningen var det som att komma in i en skräckfilm. Wita satt som paralyserad i gungstolen med Papaya i famnen. De mörka ringarna under ögonen var störra än vanligt och hon gick inte ens att få kontakt med.
Grape slet Papaya ur famnen på henne och grät stilla inne i sovrummet.
"Jag ska aldrig lämna dig ensam med henne igen. Säg att hon inte har gjort dig illa!! Min älskade dotter."
Grape klarade inte av det här mer. Han var tvungen att kicka ut Wita härifrån. Han hade faktiskt börjat älska den kvinnan, men sedan blev hon som för bytt. Eller så hade hon dolt sitt rätta jag väldigt bra. Papaya hade blivit större och när Grape inte såg tassade en mycket psykiskt sjuk mamma fram till sin dotter.
"Papaya... Kom med mig så ska vi skära upp lite frukt. Ja, lite god frukt. Du är ju en Papaya. Du blir god. Åh, säg inget till pappa. Han förstår inte. Kom med mig nu. Kom med mig!!!!!!"
Grape sprang upp för trappan. Han var bara nere och hämtade posten och hon hann nästan skada henne. Grape fick nog och ringde polisen. Han skrek på henne medan han höll för Papayas öron och hade aldrig varit så förbannad på någon i hela sitt liv. Som tur var hann Wita inte smita undan. Polisen var snabbt där och äntligen kunde Grape andas ut.
Wita Macabre var ute ur hans liv. -Lite kul att detta blev kapitel 112. /Skaparen
