Kapitel 109
Kategori: Stammen Icylake
"Aahh, Atlas! Vad har jag sagt om att väcka mig sådär? Jag har sovmorgon."
Atlas ville vara med Grape hela tiden. Fastän han hade blivit en stor hund såg han till att rymmas i sängen.
Atlas ville vara med Grape hela tiden. Fastän han hade blivit en stor hund såg han till att rymmas i sängen.
Det visade sig att det här skulle bli dagen han längtat efter hela sitt liv. Eller nästan hela sitt liv. Han fick tag på elixiret. Äntligen skulle han bli en vanlig sim!!
Vilken fantastisk känsla! Grape kände sig hög på livet. Med en mycket större dos självförtroende åkte han till skogsparken med Atlas. De spenderade hela dagen i naturen, apporterade och så. Grape passade på att läsa en bok i parken. Atlas hade så lätt att charma in sig hos andra simmar, så det var inga problem att lämna honom utan uppsyn.
Men Atlas hade tråkigt om dagarna då Grape jobbade. En till hund skulle väl inte göra så mycket, han adopterade en vit liten valp som sällskap! Hon fick heta Maya och var ganska skygg. Grape trodde säkert det skulle gå bra mellan henne och Atlas ändå. Atlas hade visserligen problem med att sluta vakta alla sina saker från omgivningen, men han hade aldrig varit aggressiv mot någon.
Tiden gick alldeles för snabbt. Grape var inte redo att bli äldre! Han kände att han var nära på att få en kris. Vid det här laget hade han trott att han skulle haft tjej och familj. Åtminstone tjej. Istället hade han Wita som kom då och då...
Nu var hon i alla fall här igen och firade Grape ordentligt. Grape kände sig inte alls i form, men han spelade med. Vad tusan skulle han göra med sitt liv. Hur skulle han hitta den rätta?
