Kapitel 9
Kategori: Stammen Icylake
Hennes nya arbetsplats var helt fantastisk. Vilken idyll att jobba i! Hon ångrade inte för en minut att hon bytt karriär. Att gå hit varje dag kändes som en fröjd. Som hon redan hade konstaterat för sig själv, Dragon Valley var allt en bra vacker by.
Solen stekte långt in på eftermiddagen och Olive kände sig helt slut då hon äntligen kom hem. Plötsligt såg hon Dermot på håll. "Åh, hej! Eh... Visst är det varmt?" Dermot kom rusandes mot henne, tydligen ute på en joggingtur. Ingen tröja hade han på sig heller. "Ja! Det var nog en dum idé att ta en joggingtur en dag som denna." "Det kanske är lite oförskämt av mig att fråga, men får jag komma in och dricka ett glas vatten?" Olive kände att det var ännu mer oförskämt att tveka, så hon hälsade honom glatt välkommen in.
Hon passade på att fråga om Dermot var hungrig, och han tog gärna emot ett mål mat. "Vad det känns som att jag tränger mig på. Tusen tack i alla fall!" Olive log och kände ett glädjeskutt i magen. Ännu fler glädjeskutt kände hon då Dermot närmade sig för att krama henne hejdå, och de istället slutade upp i en kyss.
Olive fick nästan en shock då hon kände en arm om sig nästa morgon. Sedan kom hon ihåg och kunde inte hjälpa att le stort och säga godmorgon. Dermot skrattade till och de låg länge och pratade om allt mellan planeten Isistorm och världen Sims till långt in på dagen. Olive kom på att hon hade ett kvällspass och rusade snabbt in i duschen. Dermot kände sig dock inte stressad iväg, och det gjorde henne ingenting. Han läste mycket och det var faktisk rogivande att ha en så lugn individ nära sig. Olive ryckte till då Dermot började ropa genom badrumsväggen.
"Du Olive. Förlåt om jag skrämde dig häromveckan, då det brann. Du vet, jag blir en zombie under fullmånen. Inte så känslig med andra ord... Det är ju så det är här. Var och varannan är en lite annan person någon gång då och då. Jag har så suddiga minnesbilder från nätterna det händer, men jag minns att jag var utanför dig och jag kan inte hjälpa att jag försöker attackera andra när jag är i det tillståndet. Du måste ju ha sett att det var jag, men bara du förstår att jag inte ville dig något illa..."
