Kapitel 7
Kategori: Stammen Icylake
Hon tittade många gånger ut genom fönstret i ytterdörren för att se så det var zombie-säkert. Olive behövde vatten för att återhämta sig från den hemska natten! Hon åkte till stranden och såg något som var likt en enhörning, men ändå inte. På Isistorm hade enhörningar funnits lite här och var. Men denna var brun och utan horn? Märkligt.
Simturen lugnade henne något, men då hon åkte förbi polisstationen för att se om hon kunde göra något åt sin detektiv-karriär sa de att blev hon inte kontaktad var det nog ingen idé. Detta var ju hennes plan!! Det var ju sagt så. När hon kom till Dragon Valley var det detektiv hon skulle bli, det var förutspått. Inga pengar hade hon heller. Hon hade inte haft råd att ordna nya bänkar och ny spis efter branden.
Olive kände sig illa till mods över tanken, men åkte till ett ställe där hon hört att det brukar samlas massor med simmar. Hon åkte till en bar. "Oj, ingen är här!" Utbrast Olive. Det var en futuristisk bar, hon kände sig nästan lite som hemma.
"Eh, hallå? Är det någon här?" Olive stelnade. Någon hade hört henne. En kille med grönt hår vandrade mot henne. "Det är så lite folk idag. Funderade på att stänga. Men vill du köpa en drink eller?" Då brast det för Olive. Hon började storlipa. Hon hulkade fram gårdagens händelse, att hon blivit utvald och aldrig mer fick komma hem till sin hemplanet, att hon inte hade några pengar, ja allt.
"Lugn du. Jag kanske kan bjuda dig på en drink. Och lite mat kanske? Sätt dig här så kommer jag snart. Vi vill ju inte att du tuppar av här! Hämtar lite papper också så kan du torka tårarna. Inte ska du gråta. En tjej som du har ju hela världen framför dig!"
"Lugn du. Jag kanske kan bjuda dig på en drink. Och lite mat kanske? Sätt dig här så kommer jag snart. Vi vill ju inte att du tuppar av här! Hämtar lite papper också så kan du torka tårarna. Inte ska du gråta. En tjej som du har ju hela världen framför dig!"
Men inte min värld, tänkte Olive. Hon insåg att hon precis sagt de första längre meningarna någonsin här i Dragon Valley - utan att bli det minsta nervös. Hon tuggade i sig den goda maten bartendern kom med. Hon kom inte ens ihåg vad hon sagt, men det var visst inte så farligt. Olive kunde inte stoppa sina känslor när hon var ledsen. Då kunde det lätt slinka ur ett och annat ord. Bartendern städade undan lite medan hon åt klart och slog sig sedan ner bredvid henne. Han ville veta mer om stället hon kom ifrån. Nu blev Olive nervös, men efter ett tag kändes det helt okej att sitta och prata med någon. Mätt i magen och med lite stöttning.
