Kapitel 40
Kategori: Stammen Icylake
Har man många semesterdagar kan man passa på att vara ond hemma. Fastän det kanske inte direkt lönar sig. Benhilda kom inte överens med någon av katterna. Apple skrattade högt åt Cleo som blev förfärad av Benhildas närvaro.
"Mat. Det äter du! Jag äter inte mat. För jag är en vampyr. Så du äter mat, och jag äter inte mat."
Orion hade en pedagogisk stund med Pineapple, som lärde sig prata väldigt snabbt. Hon lärde sig allt i en rasande fart. Apple stoltserade med att det måste vara alien-generna. Orion var bombsäker på att det var för att hennes far var vampyr.
Apple var tillbaka på jobbet och ställde sig och beundrade sig själv när hon kom hem. Hon hade varit med om ett lyckat rån och fått en stor bonus. Ondskan lyste svartare än någonsin i hennes ögon. Hon kände sig så mäktig!!
Ännu mäktigare kände hon sig då det sällsynta speciella fröet äntligen tog fart och växte upp till ett pengaträd! Apple kunde inte tro sina svarta ögon. Hon tog hand om trädet bättre än sitt barn och skördade simdaler med små ondskefulla skratt.
Livet kändes helt fantastiskt. Apple och Orion var mer förälskade än någonsin. Hösten kom och Apples karriär spirade. Orion trivdes bra med att gå hemma och ta hand om Apple och växterna. De hade ett hem som bara växte, fantastiska plantor som bara växte och en dotter som bara växte. Allting gick som på räls!
"Men Apple... Du vet. Jag kommer leva länge. Säkert flera hundra år över dig. Ska vi inte... uttöka familjen? Snälla! Säg att du vill ha ett barn till med mig!"
