Kapitel 3
Kategori: Stammen Icylake
"JAG KAN INTE HÖRA VAD DU SÄGER OM DU SKRIKER! Du gör det lätt att vara ifrån dig!! Jaja, jag ska!"
Jahapp. Nu satt hon här istället. Morgon nr två hade grytt och efter ett arg långväga samtal från sin mor hade hon lyckats skicka en mental spark i baken till sin dotter som äntligen lämnade boningen. *Om jag inte andas, kan ingen se mig.*
Efter att ha känt in läget i några timmar, sittandes vid fontänen, vågade Olive röra på sig mot shackbordet. Det riktigt pirrade till i kroppen när hon såg det, hon älskade shack! Hon blev så uppe i spelandet att hon helt glömde bort omvärlden som utbyttes av olika simmar i olika skepnader. Att andra simmar kanske var intresserade av henne fanns inte på kartan.
Olive var riktigt trött av dagen mitt ute i det nya samhället. Hon hade ignorerat invånarna så gott det gick och hon hade inte blivit kontaktad heller. Usikterna såg med andra ord lysande ut! Var det så enkelt att leka osynlig kanske hon skulle våga utforska lite mer...
