Sims by Skogsraah ◊

Olive kunde inte låta kalaset vara så stämningsfullt som det var. Hon hade personligen bjudit in Mr Alien, och i all lycka kring Hawthorne sträckte hon sig fram för att ge honom en kyss. Hawthorne kände sig mer än besviken. På hans födelsedag och allt... Han gick direkt för att leta igen pappa, det här skulle han få veta.

Olive kände knappt igen sig själv då hormonerna bara rusade. Hon kände en sån dragning till Mr Alien. En sådan dragning att hon måste föröka sig - nu! Det var som att det var någit i hennes blod, i hennes gener, som pushade på att för att komma Mr Alien närmre och närmre. Hon hade aldrig i sin vildaste fantasi kunna tänka sig att hon skulle kunna träffa på någon lik henne själv här. 


Hon förstod inte vad som hände med henne. Hon sa till Mr Alien att hon behövde vara ensam och stod ett tag, medan födelsedagskalaset fortfarande var igång, och grät mot sin dotter som precis blivit småbarn.

"Förlåt Apricot. Jag vet att du inte helt förstår, och det gör inte jag heller ska du veta. Jag vill inte såra din bror och jag vill inte såra din far. Men jag och han... Du förstår, vi är samma sort. Vi är av samma slag. Jag har inte känt såhär för någon, någonsin. Jag ber så mycket om ursäkt för att jag krånglat till det."