Kapitel 14
Kategori: Stammen Icylake
"Olive... Jag gillar inte hur det slutade mellan oss. Finns det inget vi kan göra för att fixa det? Vad vill du att jag ska göra?" Dermot hade börjat ringa Olive varje dag. Hon ignorerade samtalen för det mesta, men ändå var det som att hon ville svara. Hon kände sig för det första skyldig att svara. Just för att kanske våga berätta en vacker dag att han har en son...
Olive blev ledsen. Hon visste att det var fel gjort. Men vad hade han med det att göra?! Vad spelade det för roll dem emellan? Han tyckte ju om henne. Övervinner inte det en vänskap? Hon traskade hem i snön och kände sig mer ensam och övergiven än någonsin.
Dagarna gick och Olive visste varken ut eller in. Sonen, katten och hon hade svårt att klara sig. Hon hade ständigt kronofogden efter sig och hon förstod att hon inte hade någon chans att försörja dem alla om hon skulle bo själv som ensam vuxen. Efter Dermots hundrade samtal bjöd hon hem honom. Det var väl lika bra att han fick veta att han hade en son. Kanske kunde hon se honom som något annat än zombie efter all denna tid...
