Kapitel 12
Kategori: Stammen Icylake
Olive var äntligen hemma, med sitt barn. Hon kunde inte förstå det. Hon kunde förstå att hon var mamma nu och allt det där, det var ju så det fungerade, men barnet var så mörkt. Visst, hon hade inte direkt fått någon sexualkunskap i sitt liv, men hur det fungerade med gener förstod hon. Varken hon eller Dermot var ju så mörk. Hur kunde det bli såhär?
Hon kunde inte släppa tanken kring detta. Hon jobbade ju trots allt med vetenskap. Men det förändrade inte hennes moderskänslor som växte varje dag. Det här var hennes barn, hennes första son! Olive döpte honom till Hawthorne. Hon förstod att vid det här laget skulle Dermot aldrig förstå att det var hans son, det var en stor bonus. Det kändes ju inte ens fysiskt möjligt, att det skulle kunna bli såhär... Men så var det, och Olive var fast beslutsam om att hon skulle älska Hawthorne hela livet. -Det är faktiskt skitknäppt det här tycker jag! /skaparen
Olive Icylake på en icy lake! Självklart var frusna sjöar något som lockade Olive. Hon älskade vintern, och lämnade gärna Hawthorne med barnvakten. Hon antog trots allt att barnvakten visste mer om barn än henne. Hon hade ju knappt någon kunskap alls...
Man skulle kunna tro att Olive Icylake var duktig på att åka på isiga sjöar, men det verkade inte riktigt så. Vilken skräll!
Olive var inte den enda som hade hittat en ny kompis. Bell hade fullt upp med att lära känna en tvättbjörn i djupsnön! Vilken tur, eftersom Olive hade mindre och mindre tid att umgås med Bell efter barnafödandet.
