Kapitel 92
Kategori: Stammen Icylake
Melon hade inte ens hunnit gå tillbaka till jobbet efter senaste graviditeten. Hon hade knappt känt av det den här gången, men hon var gravid igen.
"Pear. Det finns något vi måste berätta för dig."
"Vi vet att du just fått en liten lillebror. Du har varit jättesnäll mot honom och en så duktig storebror. Men du ska få ett syskon till! Vi är så glada!"
Pear blev tyst. Grinig som han var hade det varit jobbigt med Grapes skrik och de sömnlösa nätterna. Pear tittade surt på Melon och lämnade middagsbordet.
Pear hade blivit ombedd att göra sina läxor om han ändå envisades med att vara instängd på sitt rum. Men det ville inte Pear. Han lekte att han var en god cowboy som räddade familjer mot nya, hemska, skrikande syskon. Mamma pratade ofta om godhet, men han kunde inte förstå hur skrikande bebisar kunde innebära något gott.
Jamie jobbade och slet på arbetet. Han hann knappt vara hemma. Han ville ta på sig så många extra skift som möjligt nu när de skulle bli fem under samma tak, plus djuren.
"Jag tror jag kan höra att det är en tredje pojke! Hallå där inne, vad ska vi döpa dig till då? Spenat?"
Melon skrattade och sade att hon minsann trodde att det skulle vara en flicka denna gången. Det var inte långt kvar nu. De hade hört av sig från jobbet och hon hade blivit av med sin befordran. För många mammadagar... Hon försökte hålla humöret uppe. En kväll tittade djupt in i Jamies ögon och bad honom lova henne att de skulle vara noga med skydd hädanefter. Hon hade sina drömmar att följa.
Melon hade haft rätt. En natt under fullmånen kom hon hem med lilla Kiwi! En flicka som inte hade samma olivgröna hy som Melon, Pear och Grape hade. "Du brås på pappa du!"
